Så tomt

Det är så otroligt tomt här hemma. Det kommer ingen hund och möter en när man öppnar ytterdörren när man kommer hem från jobbet. Det kommer ingen hund och lägger sitt söta huvud i knäet på en när man sitter i soffan. Det kommer att ta tid att inse att Roy inte finns där mera.

Vi vet att vårt beslut idag att låta honom somna in var det bästa för honom. Oddsen var emot honom. För det kvittade om vi valde att amputera hans ben eller inte så skulle han enbart ha 3-5 månader kvar. Hade vi valt att amputera (vilket vi var inne på innan vi fick mer info) så skulle han behöva stark smärtlindring i 4-6 veckor och detta skulle inte vara rätt mot honom. Vi la vår egoism åt sidan och gjorde det som var rätt för Roy. Det skulle inte vara rätt att låta honom ha ont.

Cancern som Roy fick i sin tå var elak och aggresiv. Det var detta och hans smärta som gjorde att vi lät honom somna in. Nu vet vi att han är fri från sin smärta och har det bra i hundhimlen. Vårt beslut är taget av ren kärlek till våran älskade påg.

Nu ska vi sörja honom. Det får ta den tid det tar. Vi kommer att ge våra små älskade bus kisar massor med kärlek, för dom har också misst en vän. Dom har all rätt att få känna saknad efter Roy, för dom har levt tre år tillsammans.

Nej, nu ska jag se till att få något att äta. Jag har inte haft några hungerskänslor idag. Jag har inte slarvat med min vätska och det är det viktigaste. Så nu blir det att pallra sig ner mot köket och se vad som finns att äta.

Kram