Gråten i halsgropen

Det var med gråten trängande i halsgropen som jag tog in Roys halsband och koppel från bilen idag. Det hade nu legat 6 dagar i bilden, för att ingen av oss orkat ta tag i det. Men idag kände jag mig mentalt förberedd på att ta i det.

Igår fick vi också gråten i halsgropen. Vi såg en schäfer med exakt samma täckning som Roy. Det som skilde dom åt var att denna hunden är strävhårig. Roy var långhårig.

Sakta men säkert börjar det nog att sjunka in att Roy inte finns här något mer. Vi pratar ofta om honom, vilket är ett sätt för mig och min älskling att bearbeta sorgen och saknaden.

Roy kommer för alltid att finnas i våra hjärtan och tankar.