Betongklumpar

Ikväll känns mina ben som betongklumpar. Det har varit en otroligt stressig dag på jobbet. Jag ska vara glad om jag fick 5 minuters paus på mina 8 timmars arbetspass. Nu tillhör jag den sorten som inte vill lämna mina arbetskamrater i sticket för att jag ska ha paus. Visst det kommer att straffa sig i slutändan, men det får jag ta då. Inte har det blivit bättre av att det varit varmt som i en bastu i kiosken. Fast vi har haft dörrar och luckor öppna så har det inte svalkat något. Ingen luftkonditionering finns i kiosken. Alla kylar, frysar och andra maskiner alstrar en otrolig värme. Jag har insett att det är bara till att gilla läget. Kionsken har öppet i 5,5 vecka till, sen stänger badet för säsonen. Jag tycker att tiden har gått jättefort. Det känns som att det var förra veckan som jag började mitt sommarjobb.

Samhall som jag är utlånad ifrån har frågat mig om jag vet hur det kommer att bli efter sommaren? Dom undrar om affären/kiosken vill ha kvar mig. Jag har frågat chefen och fått lite svar av henne, men det är inget som jag vill skriva om här ännu. Så jag kan inte säga om det är bra eller dåligt. Det är för tillfället bättre att hålla det för mig själva, för det kan bli ändringar. Något som ligger mig i fatet är att jag ska bli opererad den 12 sep, men det vet chefen om. Jag vill inte gå och oroa mig i onöden. Tiden får ha sim gilla gång.

Nej, nu ska jag fortsätta att slappa. Känner nu hur mina ben börjar återkomma till det "normala" igen.

Kram