Det kvittar vad fan jag än gör så blir det fel. För en stund sen var det fel att jag var i köket, för jag stod tydligen ivägen. Inte kunde fanskapet be mig att flytta på mig, nä skrället blir sur och fräser istället. När jag sen säger att jag inte vill att vi ska vara ovänner så går jag ett ogiltigt svar. Jag såg på hela kroppshållningen att han inte bryr sig. Jag vet att innan vi lägger oss så har vi troligtvis löst det hela. Detta är min förhoppning. Som det känns nu så skulle han inte märka om jag försvann.
Ja, ja ska lägga detta bakom mig och se framåt. Det finns inget förhållande som är perfekt. Alla så stöter vi på problem. Det är bara så jobbigt när det väl sker. Tur att det inte är så ofta som vi blir osams.
En jobbedag kvar innan det är en ledig dag. Så skönt det ska vara att vara ledig. Förutom det att jag ska lämna blodprover så har jag inga planer för dagen. Kommer att ta dagen som den kommer.
Kram
Gud vad jobbigt, vi har också så ibland men tyvärr "ingår" det i äktenskapet och när man lever så på varandra så blir det ju lätt att den ena partnen får ta allt skit om det varit t.ex. en dålig dag på jobbet. Hoppas ni är vänner nu i alla fall <3
SvaraRadera